By Heinrich KümmerleAllmänna2 kommentarerUppdaterad:

diktning

4.9
(12)

Utvald bild: kvinna som läser | © Jill Wellington på Pixabay

Även om en och annan läsare tycker att jag inte ska publicera fler dikter på bloggen så är det just dikter som går som en röd tråd genom denna blogg.

Egentligen har jag de flesta av de här dikterna med mig en separat dag som dock bara används av väldigt få - mest andra nördar. Så jag ska bara skriva min egen artikel, som kommer att fungera som en översikt över de dikter jag nämnde eller publicerade här. De av mina läsare som inte gillar dikter eller ens inte håller med om mitt val är välkomna att helt enkelt "hoppa över" det här inlägget.

Alla andra kanske hittar en eller två nya idéer. Och om du undrar varför nu, så ska jag svara på det för om några dagar, närmare bestämt den 23 november, Paul Celan Det är hans födelsedag och jag påpekade redan hans "Dödsfuga" i bloggen 2021 - tragiskt nog är den här dikten mer relevant idag än någonsin tidigare! Paul Celan hade nog för väldigt länge sedan insett att det var helt meningslöst att försöka göra oss européer till bättre människor och valde som ett resultat självmord den 20 april 1970.

Vad säger vi så vackert? – det bästa går alltid först!

räkna

Det är nog de flesta av dikterna som listas här i bloggen. Om du stöter på en annan, vänligen meddela mig.

"'Att fela är mänskligt', sa musen och åt upp katten."

Heinrich Kümmerle, 1970-talet

Hur användbart var det här inlägget?

Klicka på stjärnorna för att betygsätta inlägget!

Genomsnittligt betyg 4.9 / 5. Antal recensioner: 12

Inga recensioner ännu.

Jag är ledsen att inlägget inte var till hjälp för dig!

Låt mig förbättra det här inlägget!

Hur kan jag förbättra det här inlägget?

Sidvisningar: 122 | Idag: 1 | Räknar sedan 22.10.2023 oktober XNUMX

Dela med sig:

Relaterade händelser

Konzert

Veckans video

fotgängare

möten

Kvinna som läser

dags för en dikt

Konzert

Veckans musikvideo

Konzert

Veckans musikvideo

Konzert

Veckans musikvideo

  • Käre herr Kummerle,

    De angav att vissa läsare har uttryckt reservationer mot dikter på Kümmerles webblogg. Låt inte detta störa dig. En dikt då och då borde inte störa eller ens skada någon.

    Listan över hittills publicerade dikter visar på en färgstark och internationell mix. Tack så mycket för det.

    Jag har på din lista bl.a Heinrich Heines "Natttankar" klickade:

    Jag tänker på Tyskland på natten,
    Sedan tappade jag sömnen.
    Jag kan inte blunda längre
    Och mina heta tårar rinner.

    Denna början citeras ofta, men några eller några kan inte namnge författaren. Heinrich Heine — född i Düsseldorf 1797; dog i Paris 1856 och begravdes där på Montmartre-kyrkogården. Han misströstar ibland nästan om sitt fosterland Tyskland. Verserna i början av den första dikten i "Tyskland — En vintersaga" (1844) vittnar också om detta:

    Det var i den trista novembermånaden,
    Dagarna blev tråkigare,
    Vinden slet löven från träden,
    Sedan reste jag till Tyskland.

    Och när jag kom till gränsen,
    Då känner jag en kraftigare knackning
    I bröstet tror jag det
    Ögonen började droppa.

    Ett stycke ur Heines tragedi "Almansor" (1823) passar dessa sorgliga novemberdagar väl. "Almansor" utspelar sig i Andalusien omkring 1500, då inkvisitionen efter Reconquista agerade religiös polis och brände böckerna om "människor av annan tro". När hon nästan förutsåg de mörka tiderna i Tyskland skrev Heine: "Det var bara ett förspel, där man bränner böcker, bränner man också människor till slut."

    Men Heinrich Heine var också en romantiker som skrev för själen. "Song of the Lore-Ley" är verkligen ett av de vackraste exemplen på detta. Nazisterna utestängde och förbjöd Heine eftersom han kom från en judisk familj. Men de kunde inte förvisa "Lore-Ley" från repertoaren av manskörer och sångbord i Tyskland. Därför stod det i musiktexterna efter 1933 "Okänd författare".

    En annan romantisk dikt - den berör också själen - ingår i "Resebilder" och däri i "Harzreise" (1824):

    Hyddan står på berget,
    Där den gamle gruvarbetaren bor;
    Den gröna granen prasslar där
    Och den gyllene månen lyser.

    Den här dikten påminner mig mycket om min faderliga vän och senare chef Erwin Fox (Kultur- och socialborgmästare i Heilbronn från 1964 – 1979), som jag träffade för första gången som liten pojke på 9 år. År senare introducerade Fuchs oss för Heines liv och arbete i ungdomsgruppen ÖTV-förbundet (idag: United Services Union Ver.di). jag har en Erwin Fox-Skrev en biografi. Hon är som Onlinepublikation nr 37 på Heilbronns stadsarkivs webbplats publicerats.

    svara