Inläggsfoto: funderande kvinna | © Pixabay
Idag känner jag bara för det igen och att läsa poesi står på agendan för dagen. Jag funderar på om det inte vore ett bra tillfälle att som läsmentor recitera några korta dikter.
Samtidigt kommer en dikt från min egen ungdom att tänka på, som i allmänhet Samuel Taylor Coleridge tillskrivits det utan att åtminstone såvitt jag vet ha lämnat några bevis för det.
Ändå är det en mycket vacker och dessutom tidlös dikt.
Tänk om du sov?
Tänk om du sov?
Och tänk om du drömde i sömnen?
Och tänk om du i din dröm gick till himlen
och där plockade en främmande och vacker blomma?
Och tänk om, när du vaknade,
hade du blomman i handen?
Ah, vad än?