videokassetter

Featurefoto: sex amerikanska videokassetter i originalförpackning

Om man som själverkänd jägare och samlare, som i en alldeles speciell form ofta benämns stökiga, får nöja sig med begränsat utrymme, tvingas man alltid skiljas från nära och kära. Man kan också göra en positiv egenskap av denna nödsituation, och så har jag skrivit om dödsstädning länge, bland annat här: “Mitt minimalismprojekt" eller här: "anspråkslöshet. "

Du gör bara en dygd av nödvändighet. Detta är verkligen ett sätt att hantera nödsituationer, och det här sättet har visat sig under årtusenden. I USA valde man en annan lösning för några decennier sedan och överallt sattes upp ”public storage”. Intressant nog var detta också ett ämne under vår senaste vistelse i Kalifornien, och så återigen går mina levda intryck och det jag skrev som ett blogginlägg ganska bra ihop.

Mitt största dödsstädningsprojekt hittills var att flytta tillbaka till Heilbronn i slutet av 2014. Efter det, efter drygt fem år till i Heilbronn, offrade jag huvuddelen av mitt eget bibliotek, med hundratals böcker som till slut hamnade i papperskorgen. Och efter att jag nyligen slängt den sista videobandspelaren, blev mitt kassettbaserade videobibliotek också offer för rengöring. Till skillnad från böckerna trodde jag fortfarande att filmerna skulle ha tilltalat mina medborgare och erbjudit dem till andrahandskretsen för återvinning, men utan resultat, eftersom till och med Blu-ray-skivan hade gått ur modet i under tiden.

Och så hamnade även videokassetterna i soporna, även de som fortfarande låg i originalförpackningen, som jag bara ägde för att min passion för att samla såg till att jag också hade dubbletter. Och idag blev jag förvånad över att läsa att filmen Tillbaka till framtiden var värd $75 000 för en samlare på ett videoband.

Sådana åtgärder kan också förklara varför så många människor klamrar sig fast vid offentlig förvaring eller till och med har turen att ha tillräckligt med förvaring och även använda den. En snabb titt in på mitt kontor avslöjade att sex videokassetter fortfarande överlevde min senaste städningsmani - för att uttrycka det mer snyggt: mina framsteg inom dödsstädning, det tidigare nämnda minimalismprojektet.

Och skulle en intresserad samlare hittas skulle jag bli glad om jag inte behövde slänga de där sex videokassetterna i papperskorgen också.

För några år sedan drev jag en egen hemsida om film, liknande det som "liegeradler" fortsätter att driva om biografer. Jag hade också en mycket omfattande samling filmcitat där. Båda föll offer för min städning för flera år sedan.

Några av filmcitaten jag samlade på den tiden finns fortfarande tillgängliga som ett blogginlägg på den här bloggen; Jag kunde inte bara skilja mig till 100 % och sparade några citat i den här bloggen. Motsvarande blogginlägg hittar du här.