Inläggsfoto: toalettpappersrulle | © Pixabay
Att jag en dag skulle skriva en artikel om toalettpapper slog mig aldrig ens in i mina vildaste drömmar. Men eftersom jag bor i ett kvarter där toalettpapper inte funnits på flera dagar och jag dessutom har en helt normal matsmältning så börjar jag få mina tankar.
Jag tror fortfarande på det goda i människor och ännu mer på en fungerande marknadsekonomi, så jag har hittills avstått från att starta produktionen av mitt eget toalettpapper.
Men det är otroligt vad som händer när människors normala livssituation plötsligt förändras lite. Detta bekräftas framför allt av de som länge hävdat att vårt samhälle är helt övermättat och redan har fallit väldigt långt.
Och för de som bara inte vill tro att det alltid finns ett stort antal "rövhål" bland oss, försöker de lyckan i psykoanalysen för att hitta mer rimliga orsaker till toalettpappershamstring. Men även dessa kommer väldigt snabbt till "analfasen" och talar då gärna, vetenskapligt välgrundade, om anala karaktärer.
Jag vill inte gå så långt igen och efter en kort genomgång av min uppsats genom att ringa andra städer har jag kommit fram till att det enbart är en fråga om intelligens.
Ju dummare – kvalitativt och kvantitativt – människorna i ditt grannskap är, desto mindre toalettpapper hittar du på hyllorna i stormarknader och apotek.
Därför måste det gamla tyska ordspråket "Dummare än polisen tillåter" nu lyda så här: "Dummare än Aldi och Lidl kan leverera toalettpapper."
"I takt med att hans [mänskliga] medvetande har breddats och differentierats, så har hans moraliska natur halkat efter. Det är det stora problemet vi har i dag. Enbart skäl räcker inte."
Carl Jung, Det oupptäckta jaget (2006 [1958]: 98)
