utlänningslagstiftningen

Post foto: invandrare | © Ajdin Kamber, Shutterstock

Jean-Jacques Rousseau skrev en bok om utbildning som är läsvärd än idag 1762, nämligen "Émile ou de l'education". Den framtida medborgaren i ett land bör lära känna olika företag i sin ungdom för att i slutändan själv bestämma med vilket företag han sluter sitt kontrakt och sedan som medborgare i detta land också fullgöra sina skyldigheter.

Det är därför redan från början självklart att det också finns ett naturligt avtalsförhållande mellan respektive stat och varje medborgare som går utöver ett rent medborgarskapsförhållande, vilket måste iakttas av båda sidor för att i slutändan kunna behålla detta samband, som är fruktbart för båda sidor, levande .

Historien har visat att det alltid finns företag som på eget initiativ säger upp avtalsförhållandet mellan staten och medborgaren; totalitära regimer, inklusive de verkliga socialismens, kan tjäna som goda exempel här.

Men det finns också uppsägningar av kontrakt från medborgarnas sida, vilket i bästa fall leder till att de berörda medborgarna emigrerar – numera mest från diktaturer eller islamiska länder. Negativt sett går de in i ett slags "inre migration" och utgör ofta ett lager av det socialt föraktade, som idag benämns som ett parallellsamhälle.

På så sätt kommer människor som inte kan trivas i sina ursprungsländer eller som inte har några försörjningsmöjligheter där fortsätta att försöka etablera sig i andra samhällen.

Grundkravet bör vara att den potentiella nya medborgaren är villig att inte bara "skriva under" det sociala kontraktet för sitt nya hemland, utan också att uppfylla det.

Det är också värt att notera att vårt nuvarande samhälle, som inte har kunnat reproducera sig på länge, är absolut beroende av nya medborgare.

Vi hävdar gärna att vi inte bara är "poeternas och tänkarnas land", utan också ett öppet och högteknologiskt samhälle.

Vi skulle behöva manifestera denna självbild, som uppenbarligen inte helt delas av utomstående, i en motsvarande och även sedan länge försenad immigrationslag, så att säga i en ingress, så att potentiella invandrare på förhand vet vilket samhälle de kommer in i och vilket kontrakt de har med sig komplettera andra delar av befolkningen.

Dessutom är det också viktigt att formulera minimikrav som en ny medborgare måste uppfylla innan han ens kan invandra till vår union eller vårt land. Utöver dessa minimikrav måste ytterligare mål definieras som en ny medborgare måste uppnå under en viss tidsperiod. Det är här vettigt att uttryckligen sätta upp dessa mål för alla andra människor som bor i vårt land och att genomdriva dem genom statligt initierade åtgärder; livslångt lärande kan vara ett av dessa mål.

I ett nötskal behöver vi en företagsidentitet – en modell som alla kan använda för att anpassa sig och hitta rätt.

Om vi ​​inte skapar denna gemensamma modell snart, och om vi inte ens kan enas om den europeiska idén eller det öppna samhället, kommer ytterligare parallella samhällen att utvecklas med oss ​​som bara har en sak gemensamt, nämligen att de alla är droppande från en och samma — länge överväldigad — statshängning. Och det kommer oundvikligen att sluta i ett inbördeskrig eller ett litet krig; det finns gott om aktuella exempel.