tyskt tal

5
(9)

Inläggsfoto: En vädjan till förnuftet

Historien upprepar sig verkligen inte, men eftersom vi människor har varit likadana i tusentals år, eftersom evolutionen går långsammare än vi kan föreställa oss, så agerar vi människor i liknande situationer som våra förfäder gjorde. Bara av denna anledning är det alltid värt att se tillbaka på vår mänskliga historia.

För inte så länge sedan - det finns fortfarande samtida vittnen - ägde val rum i Tyskland, nämligen riksdagsvalet den 14 september 1930. Då var SPD det starkaste partiet med 24,5 %, centern kom i en union med det bayerska folkets folkparti. Partiet 14,8 % och kommunisterna 13,1 %. De liberala partierna försvann mellan 3% och 5% och blev omkörda av högerhörnet med 7%. Chocken vid den tiden var dock vinsten på 15,5 % av rösterna, vilket slungade nationalsocialisterna till andra plats bakom SPD med totalt 18,3 %.

Thomas Mann, en beprövad utbildad medborgare som fortfarande är erkänd idag, tog denna chock som ett tillfälle att ta en tydlig ställning till valresultatet under en författarläsning i Berlin, nämligen i Beethovenhallen den 17 oktober 1930. Hans vädjan till förnuftet är fortfarande ett av hans mest politiska verk idag, och jag älskar personligen hans "tyska tal" Thomas Mann närmare än hans Buddenbrooks: The Decay of a Family från 1901 någonsin kunde. Tragiskt nog handlar båda verken om social förfall, vilket 1929 års Nobelpristagare i litteratur länge hade förutsett.

Thomas Mann höll detta tal ofta avbrutet av berörda medborgare och personer i SA-uniformer och var tvungen att fly från dem i slutet av sitt tal. 1933 gick han i exil och även efter 1945 kunde han inte längre bli vän med sina landsmän - han hade nog insett att de oroliga medborgarna fortfarande var uppe i bus, de hade bara bytt skjortor.

S. Fischer Verlag publicerade fortfarande Manns tal 1930 i ett litet häfte, inte ens i storleken DIN A 5. Tar 31 sidor Thomas Mann tydlig ståndpunkt och berömmer även Socialdemokraterna som tog ansvar efter det förlorade första världskriget och inte bara stal iväg som de som faktiskt var ansvariga för detta krig. Noterbart är också hans analys att Parisavtalen gör demokratin i Tyskland nästan omöjlig och att dessa måste anpassas så snabbt som möjligt och rikets finanser måste omstruktureras.

Som en tysk, till och med europeisk ödesnedgång, ser han den alldeles för tidiga döden året innan Gustav Stresemann en SPD-stödd liberal politiker som nästan uppnådde en fredlig revidering av Versaillesfördraget. Han förde i alla fall in Tyskland i Nationernas förbund redan 1926 — åtta år efter krigsslutet. Hans död kan ses som början på slutet av Weimarrepubliken.

Thomas Mann skräder inte sina ord i sitt tal och förklarar att "utgången av riksdagsvalet kan inte förklaras i rent ekonomiska termer" (1930: 11). Liksom federalisterna inser han att nationalism är det största hotet mot någon demokrati. Och denna nationalism, tillsammans med förlusten av alla borgerliga värderingar, skapar "ett nytt sinnestillstånd för mänskligheten som inte längre har något att göra med borgerligheten och dess principer: frihet, rättvisa, utbildning, optimism, tro på framsteg" (1930: 15).

"Färdad av sådana intellektuella och pseudo-intellektuella tillströmningar, den rörelse som för närvarande sammanfattas under namnet nationalsocialism och som har visat en sådan enorm marknadsföringskraft, säger jag, blandas denna rörelse med den gigantiska vågen av excentrisk barbari och primitiv massdemokrati Fairground-brutalitet som går runt i världen som en produkt av vilda, förvirrande och samtidigt nervöst stimulerande, berusande intryck som angriper mänskligheten.”

Thomas Mann (1930: 17)

I slutet av sitt tal profeterade han, utifrån vad som är känt idag, att det skulle innebära vår olycka om de borgerliga anspråken på lycka som frihet, andlighet och kultur inte längre hade en chans att leva.

Och det som var sant då är sant än idag!

Vi demokrater, från den utbildade medborgaren till arbetarklassen, vet alla vad vi måste göra. Vi vet också vad som kommer att hända om vi misslyckas med det. Det är upp till oss vad som händer med vårt land, Europa och världen. Det är dags för oss alla att omgruppera, en efter en, och återgå till de värderingar som för varje land och samhälle framåt. Hit hör även flit, ärlighet och anständighet.

Och med det i åtanke borde du göra det idag Thomas Manns tal, som hölls i tillkomsten av den största olyckan i mänsklighetens historia hittills. Vi kan alla - oavsett om vi är tyska eller inte - tillåta oss ännu en sådan olycka!

Här är ett mervärde för mina läsare.


Hur användbart var det här inlägget?

Klicka på stjärnorna för att betygsätta inlägget!

Genomsnittligt betyg 5 / 5. Antal recensioner: 9

Inga recensioner ännu.

Jag är ledsen att inlägget inte var till hjälp för dig!

Låt mig förbättra det här inlägget!

Hur kan jag förbättra det här inlägget?

Sidvisningar: 12 | Idag: 1 | Räknar sedan 22.10.2023 oktober XNUMX

Dela med sig:

  • Och som sagt Orson Welles i The Third Man?
    "I Italien, under trettio år under Borgias, hade de krigföring, terror, mord och blodsutgjutelse, men de producerade michelangelo, Leonardo da Vinci och renässansen. I Schweiz hade de broderlig kärlek, de hade femhundra år av demokrati och fred – och vad gav det? Gökuret."