2.11.02022

5
(1)

Foto: Heilbronns stadsbibliotek

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

bibliotek

Den stora hiten kommer nog aldrig att lyckas i Heilbronn och så är alla faktiskt nöjda med att staden hittat en fastighet till sitt bibliotek på ett centralt läge, om än uthyrt, vilket är mycket väl accepterat av medborgarna. Du skulle ha dem bibliotek, som det har kallats länge, faktiskt kan vidareutvecklas till en storstadsinstitution. Om man inte ville skapade man medvetet ytterligare en institution med Literaturhaus, som tävlar om samma skattepengar som givare. I ett storstadskoncept – förutsatt att en storstad har råd med något sådant – skulle ett sådant litteraturhus vara en underavdelning till stadsbiblioteket, vilket kan understryka dess betydelse en aning. Vi i Heilbronn gör båda utan koncept! Och det är inte ens slutet på det, för vi upprätthåller också ett Kleist-arkiv Sempdner, som skulle vara i mycket bättre händer i Marbach och också tematiskt är hemma där. För mig kan man också ge bort det till Frankfurt an der Oder om man personligen har något emot det tyska litteraturarkivet.

Men oavsett det, om man tänker på vad vi Heilbronnare lägger våra pengar på, t.ex. t ex för broar som ingen faktiskt behöver och om de gör det kan de inte använda dem, eller för helt överprissatta och knappt fungerande cykelparkeringar är det mycket förvånande att en nödvändig ombyggnad och utbyggnad av stadsbiblioteket har försenats i flera år och att, jag vill spara de merkostnader som har uppstått enbart av detta med en billig lösning - eftersom jag känner till vårt kommunfullmäktige och vår stadsförvaltning gör denna billiga lösning ingen rättvisa utan kostar i slutändan oss medborgare mycket mer än ursprungligen planerad utbyggnad. Huvudsaken var att några stadsfullmäktige återigen fick visa upp sig och låtsas ta ansvar. Nu när de är tillbaka i full kraft som blockerare av storstadslösningar, kommer de att fortsätta slänga ut våra pengar för feschtle och fester och andra onödiga saker.

Och om man bara tittar på alla stadsförvaltningsbyggnadsrenoveringar, om- och utbyggnader som ständigt pågår i hela staden, då hade vi lätt kunnat förgylla vårt stadsbibliotek för länge sedan. Troligen kommer dock den framtida stadshusutbyggnaden (Reimområdet) att sätta helt nya standarder — med simhall och friskvårdscenter för kommunanställda. Jag ser redan fram emot de rimliga förklaringar som våra riksdagsgruppledare ger.

återkomprimering

Det här är nog den senaste vurmen bland stadsplanerare, men det brukar tyvärr inte vara genomtänkt till slutet. Och därför är det glädjande att man, åtminstone i Stuttgart, har insett att det är bättre att bygga uppåt i städer och att byggnaderna, om det inte finns mer utrymme för åtföljande grönska, åtminstone blir grönare.

I Heilbronn är den väg som valts att förtäta, till och med sänka höjden på byggnaden och byggnaden över de sista kvarvarande grönområdena. Du kan göra det, men du måste veta att detta får konsekvenser för hela staden - inte bara för det "nya" kvarteret.

Efter kriget, vid återuppbyggnaden, tog stadsplanerarna hänsyn till allt detta och byggde inte bara lösare än före kriget, utan släppte även ytterligare utvecklingsyxor. Under tiden är Heilbronn inte längre känt för den grönska som så behagligt särskiljde vår stad från andra jämförbara städer. Och med Friedrich-Ebert-Trasse försvinner nu de sista bevisen på en tidigare framsynt stadsplanering.

Som redan sagt kan du göra det på det sättet, men du måste veta att vi snabbt reducerar Heilbronn till en medelstor stad där varken tåg eller fartyg kommer att stanna. Och det ena och det andra korsvirkeshuset passar också på Kiliansplatz för att göra vår stad riktigt mysig igen. Wollhaus och köpcentret kommer också snart att rivas, vilket gör Kilianskirche till den högsta byggnaden i staden igen - man glömmer medvetet att det en gång fanns en Friedenskirche i Heilbronn och att en ny byggnadshöjd planerades för Heilbronn då.

Men tillbaka till den senaste förtätningen, den tidigare nya trafikaxeln, som hade fört in lite grönt till stadsdelen och sett till att de sista kvarvarande vilda djuren i staden kunde fortsätta ströva — för övrigt har andra städer haft hela koncept för detta i åratal Även främja naturliga nätverk eftersom det är absolut nödvändigt. Men sådana "nymodiga grejer" som t.ex. B. höjningen av Pfühlbach avsedda för årtionden sedan, kommer inte att existera i Heilbronn.

Enligt Heilbronner-röst (2.11.2022: 24) bygger vi nu ett bostadsområde för 700 medborgare. Och vi vet alla att – för det är precis så vi människor är – vi kommer också att få med oss ​​ytterligare 700 bilar in i det nya distriktet. Och eftersom alla ska tjäna pengar samtidigt blir det parkeringsplatser för drygt 250 bilar. De återstående 400 bilarna letar sedan efter sina parkeringsplatser i grannskapet – detta koncept har visat sig i Heilbronn.

Men i slutändan handlar det inte om de 700 nya bilarna, som det för övrigt inte finns tillräckligt med vägar för i hela norra stadsdelen — de ska vara utrustade med t.ex. B. Friedrich-Ebert-Trasse har ännu inte byggts - men om den ytterligare extra trafik som vi medborgare orsakar helt enkelt genom vår existens: ambulanser, polis, brandkår, bärgningstjänst, sophantering, taxibilar, leveransservice, hantverkare, flytt skåpbilar och mycket annat, som snart också plågar genom den norra delen av staden. Förtätning låter riktigt bra till en början om du planerar och genomför det ansvarsfullt.

Utöver vägtrafiken — jag pratar inte ens om nya busslinjer, en spårvagn eller ens en tunnelbana som skulle kunna koppla ihop den nya stadsdelen och absolut inte om en cykelmotorväg - det finns också den andra infrastrukturen som är väldigt lätt att glömma, som t.ex. B. större försörjningsledningar för vatten, gas och el eller, oftast ännu viktigare, slutförvarsledningarna och uppsamlingsställena. Och Internet bör också beaktas. 700 nya medborgare och gamla kopparkablar går inte bra ihop.

cirkulär

Igår kunde jag avsluta mina två månatliga nyhetsbrev. Den första går till alla europeiska federalister och medborgare som är intresserade av Europa som också har prenumererat på den. Genom åren kan man ganska väl konstatera att sådana cirkulär alltid har en fast krets av läsare och dessutom regelbundet får nya läsare men också tappar dem igen. Dessutom blir nyhetsbreven totalt sett mindre attraktiva, så vi är redan glada över att vi fortfarande har över 200 läsare.

Det andra cirkuläret är ett medlemsbrev till Fria väljare, som jag skickade exklusivt till medlemmarna i Fria väljare - Fria väljareföreningen Heilbronn e. V. skicka. Baserat på min erfarenhet av det första cirkuläret har jag valt ett lite annorlunda tillvägagångssätt för detta ändamål. Och så jag är nyfiken på att se om exklusiv medlemsinformation är mer sannolikt att läsas än en allmänt tillgänglig version.

Mitt tredje "nyhetsbrev" är bara ett e-postmeddelande så snart nya inlägg dyker upp på den här bloggen - varken mer eller mindre. Detta nyhetsbrev kan alla som vill prenumerera på och innehåller endast den information som du kan läsa senaste blogginlägget om du vill. Så jag har nu tre varianter och jag ska se vilken som i slutändan kommer att få störst popularitet hos publiken.


Hur användbart var det här inlägget?

Klicka på stjärnorna för att betygsätta inlägget!

Genomsnittligt betyg 5 / 5. Antal recensioner: 1

Inga recensioner ännu.

Jag är ledsen att inlägget inte var till hjälp för dig!

Låt mig förbättra det här inlägget!

Hur kan jag förbättra det här inlägget?

Sidvisningar: 2 | Idag: 1 | Räknar sedan 22.10.2023 oktober XNUMX

Dela med sig:

  • I århundraden har invånarna i Heilbronn hänvisat till Kiliantornets mellanplattform som ett "dansgolv" på grund av misstänkt utsvävning. Ett gammalt korn av sanning med en lång röd tråd?