Foto: Strasbourg Talks 2019 | © JEF
”Rhen i gemenskap’ som ett centralt ämne för samtalen i Strasbourg är ett mycket bra exempel på de första europeiska enande ansträngningarna, men det kan också erbjuda en startpunkt för nya, framtida federala strukturer i en potentiell federal stat i Europa på grund av dess ständiga vidareutveckling. Jag skulle vilja ta upp inbjudan i JEF:s policydokument "Federalism" från mars 2021 för "kontinuerlig diskussion" och lägga till några kommentarer. https://www.jef.de/foederalismus/ [Länk inte längre tillgänglig]
Tillåt mig en kort historisk regress:
Bestämmelser för fri sjöfart och avveckling av de befintliga tull- och tullsystemen för sjöfarten på Rhen har funnits i tidigare fördrag i flera århundraden, men har inte kunnat genomdrivas i praktiken under lång tid; från Freden i Westfalen 1648 i slutet av trettioåriga kriget, 30 i fredsfördraget i Rijswijk, som avslutade Pfalz tronföljdskriget, 1697 i Reichsdeputationshauptschluss i Regensburg, 1803 i Rhensjöfarten Octroi-fördraget i Paris, 1804 som en del av konfederationen av Rhen. Med den första freden i Paris den 1806 maj 30 infördes principen om fri sjöfart på Europas stora internationella inre vattenvägar. År 1814 beslutade Wienkongressen återigen om fri sjöfart för internationellt vatten och att Rhen skulle inrätta en central kommission för sjöfart på Rhen, som sammanträdde för första gången 1815 i Mainz. Den 1816 mars 31 avtalades "Mainzer Akte". Detta avtal eliminerade bland annat staplings- och hanteringsrättigheter som härrörde från medeltiden samt privilegier för sjömansskrån och skatter som härrörde från dem.
Efter att kommissionen hade flyttats till Mannheim 1861 undertecknades Mannheimlagen den 17 oktober 1868 av Baden, Bayern, Frankrike, Hessen, Nederländerna och Preussen.
den Mannheim fil (officiellt: Reviderad Rhensjöfartslag av den 17 oktober 1868) är ett internationellt avtal som fortfarande reglerar sjöfarten på Rhen och dess principer gäller än idag. I och med Versaillesfördraget flyttades centralkommissionens säte till Strasbourg 1920. Ett uppföljningsavtal som trädde i kraft 1967 bekräftade principerna i Mannheimlagen och även Schweiz blev som en stat som gränsar till Rhen en signatärstat. I detta avseende är centralkommissionen den första internationella organisationen i världen och samtidigt den äldsta som fortfarande finns.
Så mycket för ett fint exempel på den mödosamma vägen till en gemensam europeisk lösning som uppstod ur väpnade konflikter.
Under tiden har dock även de europeiska staterna gått med på det europeiska unionen vidareutvecklas, som också fick politiskt ansvar över Rhen. En union med en inre marknad och de grundläggande friheterna för fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor. Som en hörnsten i den europeiska integrationen är transporter därför av avgörande betydelse för förverkligandet av dessa friheter och bidrar med mer än 9 % avsevärt till EU:s bruttoförädlingsvärde.
EU:s transportpolitik omfattar alla typer av transporter: väg-, järnvägs-, flyg-, sjö- och inre vattenvägar.
De relaterade politikområdena och ansvarsområdena är Europeiska kommissionens ansvar inom ramen för delad kompetens (art 4 i EUF-fördraget): EU och EU-länderna kan lagstifta och anta bindande rättsakter. EU-länder kan dock bara utöva sin behörighet om EU inte utövar sin behörighet eller har beslutat att inte utöva sin egen behörighet.
Det finns således en viss överlappning i centralkommissionens och Europeiska kommissionens ansvar, som nu förenas genom administrativa arrangemang som syftar till att stärka samarbetet mellan de två institutionerna. Deras gemensamma mål är att säkerställa att marknaden för inre vattenvägar fungerar optimalt och att undanröja hindren för ökad användning av vattenvägar som transportmedel.
Främjande av hållbara transporter och eliminering av flaskhalsar i centrala transportinfrastrukturer är också ett av de tematiska målen för sammanhållningspolitiken. Projekt finansieras med Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och Sammanhållningsfonden för – – utveckling av ett multimodalt gemensamt europeiskt transportområde (TEN-T), – Utbyggnad av regional rörlighet genom att ansluta sekundära och tertiära transportnoder till TEN-T-infrastrukturen, inklusive multimodala noder (ERUF). och - senast i samband med den europeiska gröna dealen - utveckling och förbättring av miljövänliga (inklusive tysta) och koldioxidsnåla transportsystem, inklusive transporter på inre vattenvägar och sjöfart, hamnar, multimodala förbindelser och flygplatsinfrastruktur, för att främja hållbar regional och lokal rörlighet; inklusive driftskompatibla järnvägssystem.
Det är alltid fascinerande att se förändringarna i helhetssynen - även i språket och de termer som används - och att föreställa sig den möjliga vidare utvecklingen.
Europeisk utveckling – nya federala strukturer
Europeiskt territoriellt samarbete (ETC), även känt som Interreg, är ett av huvudmålen för sammanhållningspolitiken och tillhandahåller en rättslig ram för genomförandet av gemensamma aktiviteter för aktörer på nationell, regional och lokal nivå från olika medlemsländer (gränsöverskridande ( Interreg A), transnationell (Interreg B) och interregional (Interreg C).
På europeisk nivå har nya strukturer bildats för detta ändamål, European Groupings of Territorial Cooperation / European Associations of Territorial Cooperation (EGTS/EGTS), som även omfattar stora regioner, euroregioner och eurodistrikt; (under tiden 81 EGTS/EGTS) även utvecklingen av europeiska storstadsregioner med eget ansvar och associeringsstrukturer inom medlemsländerna eller även över gränserna, representerar nya federala områdesstrukturer.
Olika europeiska föreningar har bildats längs Rhen, såsom "Interregional Alliance for the Rhen-Alpine Corridor" (med 26 partners från Rotterdam till Genua), Euroregionen "PAMINA" (Pfalz/Södra Pfalz, Mellersta Övre Rhen/Baden och Norra Alsace/Elsass), storstadsregionen Rhen-Neckar (MRN, med Ba-Wü, Hessen, RLP), den trenationella storstadsregionen Oberrhein (TMO med Baden-Württemberg, Rheinland-Pfalz, Alsace och de nordvästra kantonerna i Schweiz ), eller Eurodistriktet Strasbourg-Ortenau. Den större regionen Saar-Lor-Lux är också kopplad till Rhenlinjen genom medlemskapet i Rheinland-Pfalz.
https://portal.cor.europa.eu/egtc/Platform/Pages/welcome.aspx
https://portal.cor.europa.eu/egtc/CoRActivities/Pages/egtc-list.aspx
Nya federala strukturer mot en europeisk federal stat och krav på konferensen om Europas framtid.
Sådana strukturer som de nu 81 EGTS kan ha potential att påverka diskussionen om federalism och främja utvecklingen mot en federal stat i Europa, om än "bortom" de tidigare villkoren och modaliteterna. En diskussion om EU:s vidare utveckling till en federal stat med grundlag måste därför också syfta till att förtydliga begreppet "federalism" och en enhetlig förståelse av federalism i hela Europa.
I sitt policydokument som publicerades i mars 2021 beskrev JEF diskussionerna om europeisk federalism och påpekade med rätta att "kompetensfördelningen i ett federalt system är inte huggen i sten, utan representerar levande konstitutionell lag. För inom federalismen finns inga definitiva lösningar, utan en ständig förhandling om bästa förhållningssätt till samhällets problem. Sist men inte minst är federalismens styrka att den tillåter en pågående demokratisk och dynamisk diskussion och samtidigt också utgörs av den.”)
JEF:s policydokument om federalism avslutas med en inbjudan att fortlöpande engagera sig i europeisk federalism. Att förstå den historiska och pågående utvecklingen "runt och runt Rhen" kan bidra till denna pågående debatt.
Detta inkluderar utan tvekan och nödvändigtvis sådana evenemang som "Strasbourg-samtalen", men också djupgående vetenskapliga diskussioner och kollokvier om "transnationella regioner" (–> LV Saar?)
Resolutionerna och kraven från EUD:s förbundskongress bör också vara en del av detta: Jag skulle bara vilja hänvisa till den nyligen antagna resolutionen från förbundskongressen.
Att stärka de lokala myndigheternas och regionernas Europa
I den efterlyser EUD att kommunernas och regionernas roll stärks som enheter nära medborgarna genom en obligatorisk utfrågning av Regionkommittén innan den egentliga lagstiftningsprocessen för projekt som berör kommunalt och regionalt självstyre startar. .
För detta ändamål kräver EUD specifikt att EU-kommissionen som ett första steg måste genomföra en mer aktiv subsidiaritetskontroll av alla initiativ och lagstiftningsprojekt. Som en del av den nödvändiga konsekvensutredningen/subsidiaritetsutredningen bör även de ekologiska, sociala och ekonomiska effekterna för kommunerna och regionerna granskas mer och mer övergripande.
Vidare uppmanas EU-kommissionen att lägga fram förslag på hur de nya strukturerna som stadsförbund och gränsöverskridande regionala sammanslutningar (Europeiska grupperingar för territoriellt samarbete, EGTS) och storstadsregioner kan ges en starkare roll och ett eget ansvar i " Europeisk beslutsfattande konsert".
Jag önskar Strasbourgsamtalen all framgång och jag ser fram emot ytterligare diskussioner och till slutsatserna och resolutionerna om Konferens om Europas framtid.
peter schulze är ordförande i Europa-Union Mannheim och ledamot av delstatsstyrelsen för Europa-Union Baden-Württemberg. Han är en av grundarna av Europa-Union Luxemburg och arbetade som europeisk tjänsteman vid Europeiska kommissionen inom olika politikområden i Bryssel och Luxemburg fram till augusti 2019.
Jag är väldigt glad att få välkomna honom hit som gästbloggare!
