Inläggsfoto: Colorful Republic of Germany | © Peter H på Pixabay
Under de senaste 70 åren har namngivningen av vårt "förenade Europa" inte bara utkämpats i tysktalande länder. Sedan dess har det funnits två populära termer. Å ena sidan begreppet Europeiska unionen, som antogs med Hertensteiner-programmet i september 1946 och å andra sidan begreppet Europas Förenta Stater, som framträdande användes av Winston Churchill men var redan representerad kl Altiereo Spinelli användes 1941. En annan term som också finns hos Spinelli har nästan fallit i glömska, nämligen den om "Europeiska federationen".
Under de senaste decennierna har de två första mandatperioderna upprepade gånger lagts fram av många europeiska federalister på ett offentligt effektivt sätt. Men i slutändan slog konceptet med Hertenstein-programmet upp hos alla inblandade i Europa och vi fick en europeisk union.
Med början med den "grundläggande debatten" väcktes en diskussion om namngivningen av vårt "framtidens Europa" igen och har nått sin kulmen med en "första terminslösning", nämligen konceptet med ett "Enat Europa".
De verkliga skälen till önskan om en ny terminologi är många och avslöjar också en eufemistisk tendens.
Om vi bestämmer oss för att döpa om Europeiska unionen i en ytterligare avtalsmässig "revision" råder jag att inte införa några nya villkor, utan att falla tillbaka på villkor som har varit väletablerade i decennier. Jag erkänner gärna att termen "Europeiska federationen" har en speciell charm och även potentialen att lösa befintliga dubbletter av villkor som påverkar vår egen förening.
Skulle vi välja det europeiska förbundet så skulle vi också kunna följa vår egen ungdomsorganisation som bytte namn från Bund Europäischer Jugend till Unga europeiska federalister redan på 1950-talet. Som europeiska federalister (av Tyskland) skulle vi också kunna skapa mer insyn för de mindre intresserade medborgarna och skulle ha övervunnit det faktum att två politiska partier har samma namn, till fördel för alla inblandade.