Ljusfigurer & skuggkrigare

5
(1)

Post foto: människor i parken | © Pixabay

Dessa två typer av politiker har en sak gemensamt, de har oftast ingen aning om vad det egentligen handlar om och heller ingen egentlig lust att sätta sig in i innehåll och fakta i ett ämne och den efterföljande diskussionen.

De förra älskar och firar sitt eget utseende, även om det bara är på de delade toaletterna på kongresscenter. De senare beror på "kraft" som JRR Tolkiens Gollum vid ringen och är verkligen redo för vad som helst.

Om politiker från dessa två konstellationer går samman eller ens befinner sig i en och samma person, så står ingenting i vägen för deras karriärer. Andra politiker som har bränt sina fingrar när de möter figurer av ljus- eller skuggkrigare och sedan överlevt denna kollision undviker ytterligare ett möte med dem som att djävulen undviker heligt vatten och alltid se till att dessa partikollegor eller kamrater går till festen så snabbt som möjligt når fram till partiet. högsta ämbeten bara för att så lite skada som möjligt ska ske i deras egna politiska led. För att uppnå detta offras ofta frivilliga eller parlamentariker i massor, vilket var seden i de första högkulturerna i början av vår historia.

Jag föddes själv i en familj som var mycket partipolitiskt engagerad och drogs därför från en tillställning till en annan när jag var liten. Det var därför jag kunde sätta upp affischer tidigare och bättre än någonsin när jag spelade fotboll. Det var därför jag befann mig i partifunktioner väldigt tidigt, som kanske annars är vanligt, och jag manövrerades alltid runt och stötte på förmodade figurer av ljus- och skuggkrigare.

När ett sådant möte inträffade föll jag fortfarande under "valpskyddet" vilket fortfarande var en hedersfråga åtminstone i "mitt" parti på den tiden.

Tyvärr drog jag fel lärdomar av detta och blev bara lite klokare i senare möten, vilket för övrigt ledde till två saker: för det första om "kämpa till kniven", så med regler och anständighet, och det var så jag blev en soldat. För det andra gav jag tillbaka mitt partimedlemskort och började engagera mig i partipolitiskt obunden verksamhet, där innehållet fortfarande var det främsta problemet.

I åratal, nämligen när jag rörde mig politiskt rent arbetsmässigt, besparades jag ytterligare möten med figurer av ljus- eller skuggkrigare, eftersom de mycket sällan går vilse på så låga platser och om de gör det, då bara för att ta en annan post och sedan snabbt igen för att sväva in i högre sfärer.

När jag fick frågan om jag ville ta mer ansvar på distriktsnivå fick jag genast frågan om jag skulle vara villig att göra detsamma på delstatsnivå. Min föregångare i ämbetet avrådde mig genast från det, eftersom det inte fanns någon ljusfigur där, utan den ena eller den andra skuggkrigaren. Jag tog gärna emot detta råd och därför har jag än i dag inte tackat ja till någon tjänst utanför distriktsnivå, hur trevligt det än låter.

Tyvärr kan man inte hindra sig från att bli äldre, och därför hamnade jag på grund av min ålder i professionella positioner som gjorde det omöjligt att hålla sig borta från figurer av ljus och skuggkrigare. När jag sedan var tvungen att inse att de berörda politikerna bara lyste ljus kunde jag i ett fall också uppleva en "hermafrodit", och under tiden började de också rekrytera soldater, frivilliga och riksdagsanställda också - om så bara för gott ens pressbilder – jag tog konsekvenserna för mig själv och gick i förtidspension.

Nu "nöjd" med mycket fritid, ägnade jag mig mer åt föreningens arbete, bara för att finna att det ständigt vidgade tillbakadragandet av arbetsnivån från de kroppar som var så attraktiva för figurer av ljus- och skuggkrigare är leder alltmer till att pressmeddelandena blir mer och mer effektiva av ljusfigurerna allt längre bort från verkligheten inom föreningen och skuggkrigarna accepterar också medvetet sådana avvikelser, eftersom de bara stärker sina egna positioner ytterligare.

Jag blev helt medveten om detta för några år sedan när jag ägnade hela två år åt att förbereda ett "dekret" på länsnivå för att genomföra alla nivåer, flitigt undvika skuggkrigare på vägen, och till slut hade beslutet så långt att det kunde stödjas av de andra statliga föreningarna.

Efter beslutet av vår numera gemensamma ansökan, som nu är nära förestående, ville jag fira det hela med mina viktigaste supportrar vid den buffé som redan var uppdukad i foajén, då mycket överraskande - eftersom nästan aldrig närvarande - en mycket en lätt tungviktsfigur kom in i plenum, uppenbarligen på dåligt humör eftersom han dök upp för tidigt till buffén, och uppenbart på dåligt humör eftersom de rådgivande delegaterna inte tog tillräcklig uppmärksamhet, tog ordet utan att bli tillfrågad, förklarade sig vara auktoritativ och enda expert i just denna fråga i Europa, uttryckte allvarliga farhågor utan dem utan att artikulera, och begravde därmed två års föreningsarbete på mindre än 30 sekunder.

Jag försökte konfrontera honom vid buffén, vilket bara intresserade honom så mycket att jag uppenbarligen störde honom på hans frosseri. Efter middagen var han borta lika snabbt som han hade dykt upp. Denna herre träffade jag bara en gång till, under mitt forskningsarbete i ett föreningsarkiv, då jag hittade ett bittert ilsket brev från honom där han förklarade att han lämnade vår förening för att han i hans ögon inte blev ordentligt igenkänd.

Den faktiska anledningen till mitt bidrag i dag är dock förlusten av vår generalsekreterare på europeisk nivå, en mycket fin, mycket engagerad och dessutom mycket kompetent stridsvän. jag lärde Paolo Ko vet när han blev europeisk ordförande i vårt ungdomsförbund. Det gjorde han förvånansvärt bra och många blev förvånade över att han inte gick in i professionell politik, utan som en mycket militant federalist gick sin egen väg professionellt och var också mycket framgångsrik. Men han förblev lojal mot vår förening och tog även på sig funktionen som generalsekreterare på frivillig basis. Även om han bara var omgiven av figurer av ljus- och skuggkrigare, kunde han kompensera för deras oförmåga och, vid allvarlig skada, reparera den om och om igen - helt på frivillig basis och gratis!

Tyvärr Paolo Ko igår offer för en intrig som får rysningar längs ryggraden på även de mest härdade volontärerna, men som nu också väcker frågan om frivilliga fortfarande kan skydda sig själva.

Jag ser ett skydd i att stärka grunden i alla politiska partier, föreningar och grupperingar, och att bara skicka medlemmar till ytterligare nämnder eller styrelser som redan bevisligen har förtjänat sina förtjänster på arbetsnivå själva. Jag är fast övertygad om att detta kommer att begränsa antalet ljusfigurer och skuggkrigare från start och bara ge de en chans att "förverkliga sig själva" som tidigare gjort något för föreningen och samhället. Åtminstone har de senare en vag uppfattning om vad de sliter upp i baken av orimlighet och ren egoism, nämligen resultat och prestationer som många andra tidigare mödosamt byggt upp.

"Politikens skiftande språk, ... det märkliga språket fullt av Maya och falskheter av självillusion och avsiktlig vanföreställning om andra, som nästan omedelbart förvandlar alla sanna och levande fraser till en jargong, så att människor kan slåss i ett moln av ord utan någon tydlig känsla för vad de kämpar för..."

Aurobindo Ghose (september 1918)
ditt meddelande till mig

Hur användbart var det här inlägget?

Klicka på stjärnorna för att betygsätta inlägget!

Genomsnittligt betyg 5 / 5. Antal recensioner: 1

Inga recensioner ännu.

Jag är ledsen att inlägget inte var till hjälp för dig!

Låt mig förbättra det här inlägget!

Hur kan jag förbättra det här inlägget?

Sidvisningar: 4 | Idag: 1 | Räknar sedan 22.10.2023 oktober XNUMX

Dela med sig: