Har EU fortfarande en framtid?

5
(1)

Foto: Europarådet | © Leonid Andronov, Shutterstock

Särskilt i den pågående valkampanjen för nästa förbundsdag reciterar alla seriösa partier sina åtaganden gentemot Europeiska unionen som ett mantra. Kandidaterna meddelar unisont att Tysklands framtid ligger i EU.

Efter drygt 70 år kan man fråga sig vad dessa partier egentligen har gjort för ett gemensamt Europa. Bortsett från läpparnas bekännelse måste man i verkligheten intyga bristande solidaritet med de andra medlemsländerna och resten av världen i Tyskland. Det finns inte längre något behov av att prata om helt onödiga och ineffektiva gränsstängningar och andra nationella handlingar och agendor som bryter mot EU-lagstiftningen. Det är också sant för Tyskland, och kanske ännu mer än för andra länder, att EU endast är ett medel för att upprätthålla sin egen nationella suveränitet och, om möjligt, för att kunna dra fördelar av en gemensam marknad.

Med möjliga undantag för Luxemburg måste man intyga att alla andra "nationer" antingen förkastar europeiska värderingar av hela sitt hjärta och av djupaste övertygelse eller, på grund av sin egen historia, bara hycklarar dessa värderingar - vi tyskar är med den sistnämnda världsmästaren än en gång och väldigt stolt över det!

Till och med EU-institutionerna ser EU bara som en papperstiger och försöker - ganska humant och ganska förståeligt - att behålla sina egna jobb så länge som möjligt. Ett exempel är Europaparlamentet, som i allt högre grad kan beskrivas som en församling av klackörer som lägger en ganska liten demokratisk mantel över alla Europeiska rådets beslut.

Alla EU-huvudpersoner är överens om att respektive nationalstat är den ultimata och att Europeiska rådets möten är riksdagen för vårt gemensamma Europa; med det intygar de bara att de själva fortfarande är fast förankrade i 20-talet och, om överhuvudtaget, kapabla till en enda rörelse, nämligen tillbaka till den gamla goda Biedermeiertiden.

Efter drygt 70 år måste vi bekräfta för Europa att Europa varken är en värdegemenskap eller en laggemenskap, att vi européer fortsätter att se oss själva fast förankrade i nationalstater - även om vissa av dessa inte ens tjänar längre. som ett skratt, på sin höjd för europeiska operetter (t.ex. EU-toppmöten) är bra och existerar bara för att de dras med av de andra medlemsländerna av skäl som inte längre är begripliga efter alla dessa decennier.

Men världen utanför Europa har fortsatt att vända.Kina, USA och Indien försöker just nu att omorganisera den politiska världen och göra den lämplig för framtiden. Andra länder utanför Europa försöker allt för att inte hamna på efterkälken.

Vi i Europa sysslar under tiden med operettkungarnas känslighet, t.ex. B. från Budapest eller Bryssel, och diskutera saker som säkert vore värda att diskutera i en ideal värld, i den rådande världssituationen, t.ex. B. med frågor som klimatförändringar, pandemier, brist på resurser, miljöföroreningar, migration, åldrande befolkningar, tillbakagång av demokratier och nedgång i värderingar, men är på sin höjd sekundärt brådskande.

Europeiska svar på utmaningarna i vår värld, som en Konferens om Europas framtid eller skvaller för global hälsa är inte särskilt effektiva och visar att Europa sakta men säkert kretsar kring sig själv och muterar till ett problem för oss alla – inte bara för oss européer.

Vad vi akut behöver är en gemensam europeisk strategi från de länder som ser Europas framtid i en federal stat och är villiga att operationalisera denna strategi så snabbt som möjligt.

Ekonomiskt samarbete skulle kunna erbjudas såväl övriga Europa som resten av världen, och ett djupare och mer grundläggande samarbete skulle kunna ingås med andra demokratiska länder.

Joe Biden, själv tyngd av sina egna interna utmaningar, har insett detta och försökt göra hållbar (världs)politik välsmakande för européerna och uppmanat dem att ta ansvar för världen tillsammans med USA.

Hittills har den enda reaktionen varit att Europa undersöker om det är möjligt att fortsätta smita från ansvar, nu tillsammans med Ryska federationen.

Så länge de ansvariga i Europa alla lever och agerar enligt mottot "Après nous le déluge", och som en idé för Europa i bästa fall knyter an till de misslyckade drömmarna om en stormakt från Napoleon till Hitler, kommer EU att har inte längre någon framtid, utan snarare, som det heliga romerska riket tidigare, sakta men säkert upplösas till förmån.

”Internationell politik handlar aldrig om demokrati eller mänskliga rättigheter. Det handlar om staters intressen. Kom ihåg att oavsett vad du får höra i historielektionen.”

Egon Bahr, Rhein-Neckar tidningen (4.12.2013)

Hur användbart var det här inlägget?

Klicka på stjärnorna för att betygsätta inlägget!

Genomsnittligt betyg 5 / 5. Antal recensioner: 1

Inga recensioner ännu.

Jag är ledsen att inlägget inte var till hjälp för dig!

Låt mig förbättra det här inlägget!

Hur kan jag förbättra det här inlägget?

Sidvisningar: 5 | Idag: 1 | Räknar sedan 22.10.2023 oktober XNUMX

Dela med sig: