Utvalda foto: Quoting Rules | © Selver Učanbarlić på Pixabay
Nyligen har det kommit förnyade uppmaningar om att äntligen säkerställa lika rättigheter i våra parlament och att drastiskt öka andelen kvinnor till 50 %. Motiveringen till detta krav är det faktum att cirka 50 % av vårt samhälle är kvinnor.
Jag är övertygad om att man inte kan åstadkomma förändringar av något slag enbart med kvotering, utan spelar igenom det hela mentalt, från gräsrötterna i vårt samhälle till våra parlament och regeringar. Först och främst bör det dock noteras att jag generellt anser att kvotering i demokratiska processer är absolut odemokratisk, eftersom de helt omintetgör medborgarens efterfrågade fria beslut.
I grund och botten måste man tillhöra ett parti eller väljargrupp för att ha en reell chans att bli invald i ett riksdag. Det är därför partier och valgruppers ansvar att nominera lämpliga kandidater.
För att göra det hela helt transparent och rimligt från början är det bara logiskt att partierna och väljargrupperna också har en andel kvinnor runt 50%. Utan dessa 50% tillåts därför dessa partier inte att få godkännande eller förlora det igen så fort de faller under detta 50%-spärr.
I partierna och väljargrupperna måste även alla arbetsgrupper och andra möten ha 50 % andel kvinnor för att kunna agera.
En kommitté eller ett möte får givetvis bara välja eller rösta om 50 % av alla närvarande är kvinnor.
Sökarlistor, styrelser och presidier är endast giltiga eller kapabla att arbeta och fatta beslut om de dessutom har 50 % andel kvinnor.
Så snart alla partier och väljargrupper faktiskt har ”citerats”, varvid det också är möjligt för varje ordförande att följas av en ordförande och vice versa, och, om det är möjligt, även att arbeta med ett ”dubbelt ledarskap”. parlament kan fyllas med kvoter utan om och men-vilja.
Skälet bakom detta är att det nu finns tillräckligt många manliga och kvinnliga kandidater tillgängliga på alla håll för att väljare ska kunna göra bästa möjliga val.
Alla kandidatlistor fylls på växelvis män och kvinnor och respektive efterföljande lista för den kommande omröstningen är givetvis växelvis kvinnor och män.
För att inte behöva berätta för väljarna att de måste rösta på 50 % kvinnor eller för att ogiltigförklara röstsedlar som inte har 50 % kvinnor, kan de välkända överhängsmandaten användas för att i slutändan säkerställa de 50 %.
Självklart skulle då det parlamentariska arbetet behöva struktureras på samma sätt som partiarbetet, och regeringarna skulle också bestå av hälften av dem.
Även efter detta korta och snabba tankeexperiment anser jag fortfarande inte att man ska ingripa i sociala processer på det här sättet, men jag är nu ännu starkare av uppfattningen att enbart kvotering av parlamenten är absolut odemokratiskt och dessutom helt nonsens.
"Varje problem har en lösning - även kvinnor."
Seth Green som Zack i The Story of Luke (2012)
