Utvald bild: Flyktingläger i Shinkiari, Pakistan | © Pixabay
Bortsett från den sista stora utvandringsvågen till USA före andra världskriget, kommer vårt samhälle mer sannolikt att minnas "etniska tyskars" flyktrörelser till den fria delen av Tyskland i slutet av andra världskriget. Dessa kom från Tysklands tidigare bosättning eller nationella territorium, som i slutet av kriget alltmer kom under inflytande av dåvarande Sovjetunionen och blev andra länders egendom.
Redan då kunde man konstatera att de mer politiskt sinnade människorna gick vidare till områden som stod under skydd av demokratier, dåtidens västmakter; det vill säga att tyskar från den ryskockuperade zonen i Tyskland också flyttade till Förbundsrepubliken. Det observerades också att andra befolkningsgrupper som inte heller ville bli påverkade av det sovjetiska systemet flydde med de "etniska tyskarna". Vad som ledde till ökade defensiva reaktioner i den mottagande befolkningen redan då och har inte förändrats nämnvärt till denna dag; Bland annat kom begreppet 'ryggsäcktyska' troligen till.
Även efter att de nya politiska strukturerna hade konsoliderats och det kalla kriget rasade, fanns det ytterligare migrationsrörelser från öst till väst. Motivationen för migranterna var å ena sidan önskan om frihet, önskan att fritt kunna utvecklas i ett öppet samhälle, och å andra sidan blotta önskan om ett ekonomiskt bättre liv.
Under dessa 40 år, när de som också ville fly den sovjetiska terrorn, med få undantag, redan 1989 bodde i västvärlden, kunde följande observeras bland invandrarna. De som flydde av politiska skäl försökte integrera sig i sitt nya hem så snabbt som möjligt och deltog mycket framgångsrikt redan från början. De som i första hand sysslade med ekonomisk förbättring ville däremot leva i ett öppet samhälle och framför allt i en social marknadsekonomi, men de ville behålla sin gamla livsstil så långt det var möjligt, alltså uppnå ändra utan förändring. Enligt min mening misslyckas dessa medmänniskor inte på grund av samhället, utan alltid på grund av sig själva!
För att göra saken värre, till att börja med "gästarbetarna", bjöds många nya delar av befolkningen in utan att kräva integration eller ens deltagande från dem, vilket lockade dem att vilja ha det bättre ekonomiskt men annars vilja lämna allt som det var. På så sätt skapades parallella samhällen av dessa två typer av ekonomiskt motiverade invandrare – även om jag inte alls betraktar deras motiv för migration som förkastliga – beroende på ursprung.
Dessa parallella samhällen, med sina livsmodeller som ofta är helt föråldrade för vårt öppna samhälle och ekonomiskt inte särskilt framgångsrika, är också det som gör att deras medlemmar och ofrivilliga släktingar misslyckas än i dag, och ser också till att vårt öppna samhälle som helhet blir alltmer hotad.
Så länge vår ekonomi blomstrar kan man ignorera dessa allvarliga avvikelser och motverka de negativa effekterna med förmodad tolerans, men bara så länge som tillräckligt välstånd kan genereras för alla.
Nu blir det dock allt mer uppenbart att de delar av befolkningen som faktiskt utgör och stödjer det öppna samhället och som också till stor del är ansvariga för dess ekonomiska framgång är allt mindre villiga att stå för kostnaderna för ett öppet samhälle på egen hand.
Det exklusiva konsumentbeteendet i de flesta parallella samhällen och även den alltmer observerbara vägran hos befolkningen som helhet ger upphov till farhågor om att vårt öppna samhälles prestationer sakta men säkert hamnar på efterkälken och att själva existensen av vårt samhälle ifrågasätts.
Därför måste man så snabbt som möjligt visa alla medborgare att ett öppet samhälle och dess ekonomiska framgång beror på att den stora majoriteten av befolkningen deltar och att migrationen också ger fördelar för alla, så länge som invandrarna inte bara integreras i vår öppna samhället, men också delta i det.
Det är därför man måste sanktionera det så fort människor som bor här hos oss vägrar det öppna samhället, oavsett migrationsbakgrund. Den senare har vid ett deltagande och vägran att integrera Men den stora fördelen är att man inte kan tvinga någon att bo här hos oss och de kan enkelt flytta tillbaka eller gå vidare till företag som motsvarar deras faktiska önskemål.
”För att utan fritt utbyte av idéer kan det inte finnas någon verklig tankefrihet. Vi behöver andra att testa våra tankar om; för att ta reda på om de är giltiga. Den kritiska diskussionen är grunden för individens fria tänkande.”
Karl Popper, Allt liv är problemlösning: om kunskap, historia och politik (2005:164)
