tåg i Wien

Upplev Europa med tåg

Postfoto: Järnvägen i Wien | © Pixabay

Heinrich Kümmerle tar initiativet DiscoverEU kommissionens uppmärksamhet och kräver också att det måste vara möjligt att köpa en tågbiljett till vilken annan station som helst inom Europeiska unionen, åtminstone från varje centralstation. Och detta kombineras med en transportgaranti som säkerställer att du kan nå din bokade destination utan extra kostnader och vid behov med vilket järnvägsbolag som helst; resan från Heilbronn till Porto bör tjäna som ett slående exempel.

Jag välkomnar ett sådant initiativ mot mer hållbart resande (för att inte tala om ökad komfort). Personligen var artikeln en inspiration för mig Höghastighetståg förstör det europeiska järnvägsnätet. Efter den visserligen kusliga titeln är problemen med dagens järnvägstrafik väl genomarbetade.

Man kan säkert argumentera om en ICE inte är ett bra alternativ. Särskilt om du bor nära järnvägsnav. Jag föredrar helt klart en sex timmars resa med ICE från München till Hamburg framför de tidigare 10 timmarna med IC. Det är också uppe till diskussion om man skulle vilja tillåta en stad som Heilbronn att ha en förlamad anslutning till järnvägsnätet. Eller att det i vissa områden erbjuds en alibi kollektivtrafik om det går bussar där fyra gånger om dagen.

Jag minns fortfarande min barndom mycket väl, när min mamma och jag använde den lokala transporten för att besöka min gammelmormor. Vi var tvungna att köpa tre (!) biljetter åt varsitt håll för att komma till vårt mål. Utgångspunkten och destinationen var i Hamburg, cirka 12 km från varandra i fågelväg. Vi fick först köpa en biljett till bussen, sedan en till S-Bahn och sedan en till bussen från ett annat bussbolag. Tidtabellerna var förstås inte samordnade, vilket gav mig en "väntande glass" under sommarmånaderna.

Som tur är finns det transportföreningar idag.

Dessa transportföreningar är de facto "federalt" organiserade. Självklart är företagsformen annorlunda, men där samlas fristående transportföretag under ett tak för att tillsammans kunna göra ett bättre erbjudande till kunderna.

Situationen i den europeiska järnvägstrafiken är knappast annorlunda än i Hamburg (och många andra områden) innan transportföreningen grundades.

Om jag vill resa från Heilbronn till Porto med kollektivtrafik måste jag byta tåg 12 gånger och använda tjänsterna från 4-5 transportföretag. Jag kanske kan boka några av de 13 biljetterna tillsammans, men inte alla på en gång. Vad gör jag om det blir problem med en operatör, till exempel för att alla platser är fullbokade? Att avboka biljetter som redan är bokade för de tidigare etapperna kostar åtminstone ansträngning, ibland mer.

Överföringstider varierar från 6 minuter till 5 timmar. De 6 minuterna i Karlsruhe är helt klart för korta. Om jag inte visste det skulle jag inte hinna med TGV:n. Eftersom jag inte påbörjade resan dit, utgår ingen ersättning för resan/resorna. Så köp biljetter igen, förutsatt att jag har pengar kvar. Varför de 5 timmarna? Åh, det går inga tåg på natten. Varför inte? (Svar: se artikeln ovan). Om jag inte vill tillbringa natten på perrongen behöver jag ett hotell. Men i 5 timmar? Om det förra tåget är 3 timmar försenat så behöver jag inte hotellet heller. Och du kanske inte vill tillbringa en extra dag i Perpignan vid Medelhavet.

Varför finns det egentligen ingen europeisk, federal transportförening? Naiv som jag ibland är skulle det vara ett jättebra projekt, från vilket alla i (EU) Europa skulle ha något direkt som skulle ha en enorm signaleffekt. Det borde inte kosta så mycket, absolut mindre än en flygplats som fortfarande är under uppbyggnad söder om Berlin, en konserthall i Hamburg eller byggandet av en tunnel i Stuttgart. Man skulle ”bara” behöva arbeta för en standardisering av processerna, mot samordning mellan de nationella transportföretagen (som dessutom ofta ägs av staterna). Och då kan man komma överens om en transportgaranti, vilket redan är fallet i vissa fall nationellt, samt för flygtrafiken.

Då skulle alla som bor i EU gynnas, inte bara ungdomar, som jag ogillar det nuvarande erbjudandet. Då skulle det vara mycket lättare att resa genom Europa, lättare att lära känna andra människor. Och man uppskattar vad Europa kan vara för oss.


Tillägg till Christian Moos invändning

Mycket har redan hänt med de europeiska järnvägspaketen https://www.eba.bund.de/DE/Recht Regelwerk/EU-Recht/eu-recht_node.html. Det finns en tendens till harmonisering, samordning på ett eller annat sätt. Det är inte så att man under normala tider inte enkelt kan ta sig från ett EU-land till ett annat med tåg. Så det europeiska järnvägsområdet finns redan. Detta skulle dock kunna formuleras mer attraktivt och annonseras. Åtminstone så fort resan börjar igen.
Med europeiska hälsningar

Christian Moos, generalsekreterare för EUROPA-UNION Tyskland (22 april 2020, 11:02)

Tack för länken, var ny för mig. Jag är också glad över att höra att det finns de allra första försöken till harmonisering. Om jag som icke-jurist förstår alla dokument rätt, utöver den allmänna avsiktsförklaringen (RL 2012/34/EU), rör man sig mer inom området att överhuvudtaget göra de olika järnvägssystemen kompatibla.

Tillåt mig en analogi. Jag är datavetare (det som en ursäkt/förklaring).

När det gäller en framtida marknad för persondatorer är vi fortfarande i pre-PC-eran när det fanns system som Apple II, Commodore PET 2001 eller TRS-80. Denna marknad kännetecknades av det faktum att enheterna var praktiskt taget inkompatibla. Ett vanligt operativsystem (oavsett om det är DOS eller Windows) var ännu inte tänkbart. Så om jag förstår dokumenten rätt måste det först skapas en standardisering på kretsnivå (järnvägsspår, el, räkningar, ...) så att något som en (då) öppen IBM PC överhuvudtaget är tänkbar. Och då måste ett operativsystem göra sig gällande först. För att en PC överhuvudtaget ska vara användbar måste det finnas applikationsprogram, som till exempel Office-produkter. Och då måste dessa produkter också fungera tillsammans så att även oerfarna användare kan dra nytta av dem.

Naturligtvis är sådana analogier alltid felaktiga.

Med nästan alla produkter finns det minst två perspektiv: det tekniska genomförandet och kundens. De flesta bryr sig egentligen inte om hur en dator fungerar rent tekniskt, huvudsaken är att den fungerar. Som lokförare spelar det egentligen ingen roll för mig hur tågtrafiken fungerar rent tekniskt, huvudsaken är att den fungerar. Hur transportbolagen fakturerar, hur det fungerar med elen, ... allt är säkert väsentligt. Jag bryr mig inte. Jag vill boka min biljett från Heilbronn till Porto. Och jag vill resa dit bekvämt och säkert. Jag vill gärna ha en (!) kontaktperson om något går fel. Jag vill inte bli hänvisad från ett företag till ett annat. Med ett ord: kundorientering.

Detta fungerar naturligtvis inte alltid på PC heller. MS Word fungerar inte med en mediaspelare från en annan tillverkare? Otur.

Det förefaller mig som om alla som är involverade i harmoniseringsprocessen för järnvägen koncentrerar sig på den tekniska synvinkeln. Även denna term "järnvägsharmonisering" är en teknisk term. Användaren, lokföraren, förekommer inte där. (Vissligen gömt i vissa dokument). Även dokumentet RL 2012/34/EU fokuserar på tekniska saker. Finns det verkligen inget vägledande dokument som beskriver målen ur tågresenärernas synvinkel?

Om jag inte har fel så var processen som ledde fram till GDPR väldigt annorlunda. Där gavs målet att göra något för dataskyddet ur folkets synvinkel. Målet var inte tekniskt formulerat. Och i slutändan är de tekniska aspekterna sekundära om målet är rätt för folket. Ingenjörer, oavsett om de är på järnvägen eller inom IT, är vana vid att implementera sådana mål tillsammans över företag.

Därför är jag ändå glad att det jobbas med det. Ur min användarorienterade synvinkel finns det ännu inte ett europeiskt järnvägsområde. Jag vill inte betvivla att detta även existerar ur teknisk synvinkel. Att byta tåg tolv gånger från Heilbronn till Porto är inte särskilt användarvänligt. För mig motsvarar detta mer pre-PC-eran, då bara de initierade kunde använda en PET 2001. Så det är inte konstigt att många föredrar att ta flyget och bara behöver byta fyra gånger på samma rutt (HN->S Hbf->STR->OPO->Porto).


dr Detlef Stern har varit en av mina favoritpersoner att prata med i några år - speciellt över en god kopp kaffe - och är också "skyldig" till att jag blev läsmentor. 

I verkliga livet är han det Professor för projektledning, elektronisk affär och mjukvaruutveckling vid Heilbronns universitet. Observera, hans entusiasm för mjukvara smittar av sig, och därför använder jag nu hans också anteckningsbutik. Han bloggar förresten själv på https://t73f.de.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.