Inläggsfoto: Tjej med Europeiska flaggan | © Shutterstock
Artikeln förekom också i en Nyhetsbrev i mars 2022.
Världen tittar in i avgrunden av kriget Putins Ryssland har börjat. Ukrainarna gör motstånd, de lider, men de är fast beslutna att försvara sin frihet, och det europeiska civila samhället visar återigen sitt värde i den pågående humanitära krisen. I hela Europa hamnar konturerna av en ny verklighet i fokus.
Och Europa? EU kan äntligen hitta den nya berättelsen som den har saknat ganska länge. Men fram till ganska nyligen verkade Europeiska unionen vara oinspirerad och apatisk och lät självbelåtet sin framtid glida förbi. Sedan i höstas har en månghövdad (men märkligt tandlös) monstrositet av en konferens mer eller mindre okänd för den europeiska allmänheten, har diskuterat EU:s framtid med 800 slumpmässigt utvalda medborgare, är det att befara, få konsekvenser.
Särskilt regeringar har visat sig varken villiga eller kapabla att ta ansvar för sitt samhälle utanför Europas dagliga verksamhet. Ett fåtal representanter för det organiserade civila samhället var observatörer av denna oroväckande svaga process, som kommer att slutföras på Europadagen (9 maj), av alla dagar, men deras roll förblev marginell. Verkligt deltagande är annorlunda.
Vad kommer att komma ut av denna konferens? Om det inte vore för det existentiella hot som Europa nu står inför skulle det med all säkerhet ha varit icke-bindande rekommendationer som kommissionen skulle säga passar utmärkt in i dess arbetsprogram och strategi. Och nu? Är det tänkbart att medlemsstaternas regeringar, trots den dramatiskt försämrade geopolitiska miljön för Europa, inte har någon ambition att uppdatera det europeiska projektet?
Vi kan bara uppmana regeringar att titta närmare på vem som organiserar hjälp till flyktingarna. Har våra ledare råd att prata med slumpmässigt utvalda medborgare snarare än med representanter för det organiserade civila samhället? Det sistnämnda kan visserligen ha sina egna intressen och är ofta en del av en korporativism som numera framstår som gammaldags för många som kastar sina nät på sociala medier och söker direktkontakt med människor. Detta skapar misstänksamhet mot det organiserade civila samhället, även om det och dess många frivilliga främjar allmänna politiska mål och organiserar politiskt deltagande på ett demokratiskt sätt.
Politiker, både i Bryssel och i medlemsstaterna, har hittills misslyckats med att inse den grundläggande betydelsen av ett pluralistiskt civilt samhälle för sammanhållningen i vårt europeiska samhälle, som, trots alla dess kulturella skillnader och regionala och nationella traditioner, sedan länge har utvecklats. delade identiteter i centrala politiska frågor. De bortser också från dess betydelse för politisk stabilitet och stabiliteten i vår europeiska ordning.
Det organiserade civila samhällets liberala korporativism, som särskilt återspeglas i EESK, är en garanti för liberal demokrati i Europa. Tusentals organisationer, fackföreningar och föreningar samlar huvuddelen av EU:s 450 miljoner medborgare, som ofta tillhör flera civila samhällets organisationer samtidigt. De är en katalysator för samhälleliga processer och nya idéer, en viktig mellanhand, och även en automatisk stabilisator, vilket gör dem särskilt värdefulla i tider av förändring och turbulens.
Det här inlägget av mig dök upp först i Nyhetsbrev för mångfald Europa från mars 2022: 8 des Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.
