Medborgare & Plikt

5
(1)

Inläggsfoto: två ölmuggar | © Pixabay

Inte till mänsklighetens ära, sedan urminnes tider har det faktiska värdet av samhällen formats av antalet militära kapabla människor de kan generera. Åtminstone till min förtret kommer lite att förändras under de kommande århundradena - vår "en värld" kommer att fortsätta att vara en utopi.

Individens förmåga att försvara sig kräver fysisk, mental och karaktärsmässig lämplighet samt vilja att döda för samhället såväl som att själv bli dödad. Den faktiska stridskraften i ett samhälle är ett resultat av integrationen av de arbetsföra i respektive gemenskap och deras stöd från densamma.

Under årtusendena har andra samhällstjänster utvecklats, nämligen tjänsten för att upprätthålla ordning och reda, räddningstjänst samt vård-, vård- och omsorgstjänster som enligt min mening kan likställas med militärtjänst i sin vardagliga betydelse för samhället.

Varje samhälle måste rekrytera tillräckligt många medlemmar för alla dessa tjänster för att idealiskt kunna välja ut de bästa, eftersom detta är väsentligt för ett fungerande samhällsliv och avgörande i händelse av en militär konflikt. 

Samhällen kan säkerställa sina respektive tjänster genom att vädja till sina medlemmar att tillhandahålla dem frivilligt (t.ex. federal volontärtjänst). Om detta inte räcker, professionalisera enskilda eller alla tjänster (t.ex. polis) eller även göra deras medlemmar obligatoriska (t.ex. militärtjänst). 

Det är utmärkande för varje samhälle om och hur man kan säkerställa sina samhällstjänster och framför allt om man lyckas få till ett urval av de bästa. 

Ursprungligen tjänade medlemmar i alla samhällen meriter genom att ge service till samhället, göra det frivilligt och på ett sätt som var lönsamt för samhället.

Under tiden tycks det snarare vara så att service för samhället har blivit ett yrke, att tvångstjänstgöring varken är samtida eller accepterad av samhället och att frivilligt arbete har fått exotisk status. 

Det som är slående här i Tyskland är att de nu yrkesverksamma tjänarna - i alla tjänster - inte bara är dåligt försörjda och därför är ett urval av de bästa inte längre möjligt, utan att deras service till samhället inte längre uppfattas som "förtjänst". Vad värre är, att bidra till samhället ses som ett fel. 

det skulle vara rätt

  • att höja traktamentebidraget, oavsett om det är vårdare eller militär, så att samhället alltid har tillräckligt med och bäst kvalificerade yrkestjänare tillgängliga;
  • att främja frivilligt arbete för samhället så att det återigen allmänt betraktas som meriterande.

det är fel

  • att råda bot på den uppenbara bristen på officiella plikter genom att tvinga dem som inte kan eller vill undvika officiell plikt till plikter som de ofta inte kan uppfylla eller för vilka de senare är tillräckligt uppskattade av samhället. 

Och det är helt omöjligt

  • att medlemmar i en samfällighet som å ena sidan själva undandragit sig tvångstjänstgöring och å andra sidan aldrig frivilligt utfört någon tjänst vill tvinga andra till tvångstjänstgöring!

Varje samhälle präglas som sagt och kommer också att ses som sådant av andra när det organiserar och säkerställer sina samhällstjänster. Och de samhällen som inte kan säkra dem kommer så småningom att lösas upp i allmän välvilja. 

"Och så, mina amerikaner, fråga inte vad ert land kan göra för er; fråga vad du kan göra för ditt land.
Mina medborgare i världen, fråga inte vad Amerika kommer att göra för er, utan vad vi tillsammans kan göra för människans frihet."

John F. Kennedy i sitt invigningstal
Invigningstal den 20 januari 1961

Hur användbart var det här inlägget?

Klicka på stjärnorna för att betygsätta inlägget!

Genomsnittligt betyg 5 / 5. Antal recensioner: 1

Inga recensioner ännu.

Jag är ledsen att inlägget inte var till hjälp för dig!

Låt mig förbättra det här inlägget!

Hur kan jag förbättra det här inlägget?

Sidvisningar: 7 | Idag: 1 | Räknar sedan 22.10.2023 oktober XNUMX

Dela med sig: