27.6.02022

5
(1)

Inläggsfoto: Rails | © Mohamed Nuzrath från Pixabay

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

stat

Senast Ukrainakriget borde ha gjort det klart för alla att en europeisk federal stat är mer nödvändig än på länge; om vi inte omedelbart förenas till en nordatlantisk allians. Men även då skulle det vara bättre för alla inblandade – särskilt amerikanerna – om européerna äntligen enades om grunderna. Och återigen, det bästa sättet att göra detta är genom en stat.

Så det är också förståeligt att aktiva europeiska federalister uttrycker sig mer och mer negativt och också börjar dra sig tillbaka till privatlivet. Gårdagens foruminlägg av Jean Marsia kan tjäna som exempel. Min bättre hälft och jag har också beslutat att säga adjö till vår förenings europeiska nivå efter nästan tre decennier — för mycket professionell politik, för lite engagemang, ännu mindre uppriktighet!

Och också Javier Giner Parlamentet är uppenbart besviket över att det utkast till konstitution för en europeisk federal stat som utarbetats av FAEF i år redan drunknar i det vanliga bakgrundsljudet från daglig politik. men detta var absolut att förvänta sig och våra motsvarande ansträngningar att ta ett sådant utkast till konstitution minst lika bra reklam för en federal stat önskades inte av FAEF själv.

Och så kommer det förmodligen att förbli så att nästan alla vet att en stat är nödvändig, precis som nästan alla vet att den mänskliga klimatförändringen måste stoppas, men i slutändan är ingen villig att göra något åt ​​det själv.

Och våra professionella politiker kommer bara att väljas av oss om de lovar oss högtidligt att det inte sker några klimatförändringar, pensionerna är säkra och nationalstaten - vad det än må vara - är ultima ratio för oss alla.

tågstationer

Så fort det blir lite fart i staden, till exempel på helgen med en konsert av halvvägs nationell betydelse, och alla är förvånade över att det är kapacitetsproblem på Heilbronns centralstation.

Nu det faktum att åtminstone sedan nådde storstadsstatus von Heilbronn har monterat ned en tidigare nationellt viktig centralstation till en bättre spårvagnshållplats.

Istället för att ta vara på tillfället och utöka stationen och hela dess område framför stationen för att möta de potentiella behoven hos 200 000 personer, gjordes allting verkligen, börjat med demonteringen och förkortningen av spårsystemen med deras perronger för att förhindra en modern busstation precis intill för att få ner infrastrukturens kärna i varje europeisk stad i Heilbronn till ärtstorlek.

Det hela kröntes slutligen med att lugnet garnerades med ett litet cykeltorn för några "bättre" på stationsförgården, som för övrigt inte längre får kallas så i vårt land.

På så sätt har Heilbronns centralstation blivit en mycket lugn och mysig hörna i Heilbronn, vars in- och utfarter också alltmer trafikdämpas, så att det nu bara saknas en vinbar för att göra klart för alla vad Heilbronn förstår med samtida infrastruktur.

Som järnvägschef skulle jag inte vilja skicka fullfjädrade tåg till Heilbronn längre, och om det kommer fullt långsamma tåg till Heilbronn är kaoset stort.

Föreställ dig bara att ett ICE kommer till Heilbronn och några hundra personer som alla vill gå av på en gång - då måste du utlysa undantagstillstånd i Heilbronn med omnejd.


Hur användbart var det här inlägget?

Klicka på stjärnorna för att betygsätta inlägget!

Genomsnittligt betyg 5 / 5. Antal recensioner: 1

Inga recensioner ännu.

Jag är ledsen att inlägget inte var till hjälp för dig!

Låt mig förbättra det här inlägget!

Hur kan jag förbättra det här inlägget?

Sidvisningar: 4 | Idag: 1 | Räknar sedan 22.10.2023 oktober XNUMX

Dela med sig:

  • Kära Heinrich Kummerle,
    Jag kan mycket väl förstå de europeiska federalisternas besvikelse och uppgivenhet när frågan om en federal stat, som man har satsat sin tid och energi på, "susar ut" och man känner sig "straffad" med ignorering och okunnighet.

    Men det förde mig också till en uppsats om ämnet europeiska federala stater Paul Michael Lützeler påminna "Olycklig isolering. Författarna och Europa', där han spårar "ebb och flod och vändningar" i diskussionerna fram till nuet (Ulrike Guerot, Aleida Assman etc.) beskriver möjliga styrelseformer i Europa.

    Beskrivningen kan vara en liten tröst för de statliga huvudpersonernas omedelbara besvikelse, men kanske inte helt minskar hoppet om en lösning inom en snar eller lång framtid. En förhoppning som kanske är vettig att inte dra sig helt tillbaka och betrakta den personliga ansträngningen som förgäves, utan snarare fortsätta (?).

    Med vänliga europeiska hälsningar
    peter schulze