Postfoto: Allee | © Shutterstock
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Ras-le-bol!
Ungern och Polen, två av EU:s medlemsländer som har plågat andra länder sedan 2004 — i 15 år nu — och som inte ger något positivt bidrag till vårt samhälle, babblar just nu om att de vill lämna denna "förtrycksmaskin".
Detta kan förstås såtillvida att EU inte bara har renoverat dessa länders infrastruktur med miljarder i subventioner, utan även deras industrier samt hälso- och socialsystem.
Och eftersom ungrarna såväl som polackerna mycket framgångsrikt lurades till att tro att detta alla är nationella landvinningar, vilket skulle vara ännu större om "den europeiska regementets appart" inte existerade alls, är det inte förvånande att många av dessa människor från en HUXIT eller dröm om POXIT — ett fungerande "Cockaigne-socialismens land" där alla ligger lat på skinnet medan de "förbannade demokratiska kapitalisterna" fortsätter att mata och dricka dem.
Nu när inte bara ett stort antal polacker och ungrare har tyckt om en sådan POXIT eller HUXIT, utan också att de återstående EU-staterna mycket välkomnar dem, gör nu de ansvariga polska och ungerska politikerna en kraftig helomvändning.
Det nya mottot för dessa mottagare lyder: Vi kommer att vara kvar i EU, men nu kan vi designa om det enligt våra önskemål och idéer. Politik kan inte bli mer patetisk!
Det gamla talesättet kommer att tänka på här: "Vems bröd jag äter, vems sång jag sjunger." Men också detta: "Flickan som inte kan dansa klagar på bandet."
akuttjänster
I motsats till vad många ansvariga politiker påstår nyligen har EU i åratal haft egna räddningstjänster, som uttryckligen kan säkra flygplatser, som den i Kabul, i minst 30 dagar.
Problemet med dessa EU-styrkor är detta: alla drabbade stater måste i förväg gå med på en sådan operation. Och om de gör det, leverera också den utlovade kapaciteten, inklusive de nödvändiga soldaterna.
Eftersom det finns fler högljudda parter än ansvariga inom EU måste de berörda "militärerna" inte bara fråga de inblandade regeringarna i förväg om de vill ha en sådan operation, utan också om de faktiskt kan fullgöra sina skyldigheter.
Om inte, så skulle förmodligen alla EU-stater i dag behöva deklarera att de bara sluter fördrag för att inte följa dem.
rustning
Man får inte blanda ihop rustning med vapenhandel, eftersom detta tjänar ens egen vinststrävan. rustning är å andra sidan ett ansvarsfullt och hållbart värnande av utrustningen hos våra egna och allierade väpnade styrkor.
På grund av komplexiteten och kostnaderna för dagens försvarsprojekt är det absolut nödvändigt att det finns en samlad ansträngning för att utveckla, tillverka, underhålla och reparera. Allt annat är oansvarigt.
Här är det en bra idé att alliansen producerar all rustning tillsammans. Den väsentliga och oumbärliga fördelen med detta är att du även kommer att kunna få tillräckliga ersättningar för förstörda eller skadade vapen samt ammunitionsförråd i händelse av ett krig.
Mot den bakgrunden är det helt naturligt att Australien – särskilt med tanke på ett ökande hot – väljer ubåtar som kanske till och med är bättre, men som i alla fall produceras i större mängder och som även kan bytas ut snabbare vid en konflikt. .
Det under tiden "europeiska sättet" att tillverka vapen i "tillverkning" och i homeopatiska mängder är inte bara helt överprissatt, utan också extremt farligt och dödligt i händelse av en konflikt!
Endast företag, vapenhandlare och totalitära regimer - motsvarande kunder - drar nytta av detta; antagligen även de inblandade politikerna.
