15.1.02023

Foto: Rick's Café Américain, ögonblicksbild från filmuppsättningen | © Warner Bros. Bilder

söndag kväll

I slutet av helgen gick vi till dansskolan för att komma in på dansgolvet. Disofox kommer jag nog inte att vänja mig vid, men det blev en tango på slutet.

Discofoxen, som du kan se av namnet, kom ur foxtroten, som fortfarande lärs ut och dansas än i dag. Jag besparades Beat-Fox, föregångare till Discofox. Tyvärr – enligt mig – skapades den så kallade Discofoxen under mina danslektioner och ingick till och med i världsdansprogrammet 1979 i slutet av mina danslektioner.

När min bättre hälft äntligen fick mig till dansklasser igen, var jag inte nöjd med att Discofoxen hade hållit i decennier. Och inte nog med det, det finns nu fler karaktärer än jag fruktade i mina vildaste drömmar. Och så, på gott och ont, får jag stå ut med att om jag vill ha en tango och en vals så kan jag också få en Discofox på toppen.

Lek och binge

Igår kväll och natt bjöd vi på något i en liten krets. Först några spel och sedan binge en kriminalserie. Utan tvekan en underbar kväll. Vid närmare eftertanke måste man dock fråga sig om serieproduktion av film verkligen är det sista ordet i visdom?

Liksom i krig fokuserar kulturen alltmer på kvantitet istället för kvalitet. Och så är det fantastiskt att man bara kan njuta av vissa serier om man konsumerar dem helt ohämmat. Enligt min åsikt dock bara om man gör denna konsumtion till en gemenskapsupplevelse. Binge har i alla fall fördelen gentemot spelande att ingen tar fel om man t.ex. B. posten klar.

Jag undrar nu vad från en av mina favoritfilmer Casablanca skulle förmodligen ha blivit under tiden, om detta hade utökats till en serie. Den här veckan skulle ha Humphrey Bogart antagligen fångade en rysk Politruk i hangaren och mitt emot Claude Rains, som nu agerar kinesisk polis, tillkännager början på en underbar vänskap. Och varje vecka gick in Rick's Cafe Americain nya lysande figurer på och av. Ingen politiker värd att nämna som inte redan satt vid pianot och sjöng As Time Goes By. Endast vid Ingrid Bergman Jag är inte så säker, de skulle säkert ha bytts ut igen och igen under decennierna.

tentor

Det tog mig väldigt, väldigt lång tid innan jag blev mer eller mindre bekväm med att skriva tentor. Då var jag sedan länge klar med skola och universitet och var tvungen att inse att livslångt lärande, åtminstone i alla beslutsfattares medvetande, fortfarande innefattar att skriva prov. Jag brottades med alternativa koncept ett bra tag, men kom sedan överens med att jag inte längre kan förändra världen och jag kom också överens med att skriva tentor. Och med det här steget kunde jag för första gången få något positivt av dem genom att omdefiniera dem åt mig som ett slags korsord för toppartister.

Under tiden hade jag upptäckt att rätta och senare även skapa prov åt mig själv, vilket nog helt enkelt hör till mitt jobb. Men än i dag är jag inte helt säker på vilken av dessa sysselsättningar med retreater som är mest trevlig; förmodligen de du inte behöver göra just nu. Och jag sysslar med dessa tankar just för att jag började idag med att skapa den kommande tentan.

Den förmodligen bästa tentan skrevs en gång i tiden av en filosofistudent som, när han och hans studiekamrater fick uppdraget varför professorstolen inte finns, avslutade sitt arbete kort efter att det hade börjat. Hans svar bestod av en enda fråga: ”Vilken stol?” Det ryktas än idag om att han klarade provet som bäst.

Och förmodligen än idag råder alla lärare och föreläsare att tentamensskrivarna först ska få en överblick över tentan innan de börjar med den; särskilt om motsvarande prov var planerat att ta tre till fyra timmar. Det bästa sättet att få en överblick är när den allra sista uppgiften i en mycket svår tenta helt enkelt är: ”Om du lämnar in tentan utan att svara inom de första 10 minuterna har du klarat den.” — tyvärr antar jag att du har i vårt utbildningssystem, det har vi inte haft humor för på länge.

Jag skulle vilja avsluta denna korta artikel med ett litet tips som säkert kan vara väldigt intressant och även till stor hjälp för dagens tentamensskribenter. I tider när du arbetar med tangentbord eller till och med använder inmatningen via röstfunktionen bör du öva på att skriva för hand lite mer. Detta har inte bara att göra med läsbarheten av ens egen handstil, utan också med förmågan att skriva med penna i tre till fyra timmar. Under mina sista timslånga tentor fick jag faktiskt kämpa med kramp i fingrarna eftersom arbetet till stor del har varit digitalt sedan 1990-talet.

Och samtidigt är det också fler och fler som rekommenderar att skriva för hand igen och motiverar detta bland annat med en förbättrad förmåga att förstå och minnas.

---